Staten bör bidra till vår omställning
(Publiceras på Svenska Dagbladet Debatt lördag 6 december 2025)
Vår ansökan om statligt stöd för koldioxidinfångning på cementfabriken i Slite har fått avslag direkt. Staten behöver se den stora klimatnytta som är möjlig i projektet, skriver Karin Comstedt Webb, vice vd för Heidelberg Materials Sverige.
Vårt mål är att göra cementfabriken i Slite till en av Europas mest moderna och klimatanpassade. Med hjälp av koldioxidinfångning vill vi väsentligt sänka Sveriges utsläpp och säkerställa en långsiktig konkurrenskraftig cementtillverkning i landet. Men efter att Energimyndigheten avslagit vår ansökan om stöd till omställningen tvingas vi pausa projektet. Utan statlig riskdelning går kalkylen helt enkelt inte ihop. Regeringen måste bestämma sig, vill man få till den här typen av storskaliga projekt krävs mer statligt stöd.
Det här är mer än ett affärsmässigt övervägande. Det är ett vägval för landet. Ska Sverige vara en plats där stora industriella kliv tas eller en där ambitiösa projekt stannar på ritbordet medan andra länder springer före? Vi vet vad vi vill men regeringen behöver bestämma sig. Om viktiga investeringar i omställningen ska ske i Sverige krävs mer statlig-industriell samverkan annars genomförs projekten någon annanstans, eller inte alls. Och vissa möjligheter kommer inte igen.
Skälet till att tekniken för koldioxidinfångning och lagring (CCS) behövs är enkelt. EU:s system för utsläppshandel driver på omställningen mot fossilfrihet genom att gradvis göra det dyrare att släppa ut koldioxid och mot slutet av 2030-talet i princip omöjligt. Det är i grunden något vi välkomnar eftersom industrin måste ställa om. För cementtillverkning blir det dock särskilt kännbart eftersom den största mängden koldioxid frigörs i själva tillverkningsprocessen när kalkstenen hettas upp, inte från energiförbrukningen. Utsläppen kan alltså inte tas bort helt och det kommer därför krävas CCS-teknik vid cementtillverkning i framtiden.
Att staten är med och tar en del av kostnaden är därför en förutsättning för att projekt av den här typen ska bli av.
Idag saknas dock tillräcklig marknadsefterfrågan för att vi som enskilt företag ska kunna bära hela risken för den mångmiljardinvestering som krävs för att ställa om fabriken. Att staten är med och tar en del av kostnaden är därför en förutsättning för att projekt av den här typen ska bli av. Det statliga programmet Industriklivet syftar just till att hjälpa företag som vårt att ställa om. Genom att skjuta till en del resurser kan staten få vågen att tippa över och hjälpa till så att investeringar ändå blir av.
Därför är det beklagligt att vår ansökan varken har granskats eller bedömts, utan fått direkt avslag med motiveringen att det saknas medel. CCS på anläggningen i Slite skulle vara ett av de mest effektiva sätten att i ett slag sänka Sveriges utsläpp av koldioxid. Väl genomfört skulle landets totala utsläpp minska med upp emot fyra procent. Det skulle dessutom skapa så kallade negativa utsläpp, något Sverige kommer att vara beroende av för att nå netto noll.
Det är anmärkningsvärt att ett initiativ som kan ge så stor klimatnytta inte ryms inom statens mest centrala verktyg för industrins omställning. När svenska politiker talar om att Sverige ska vara en ledande industrination i klimatomställningen är detta den typ av projekt som ofta hänvisas till.
Dagens ökade geopolitiska osäkerhet ser tyvärr ut att bestå en lång tid framöver, vilket har gjort att självförsörjning åter blivit en viktig fråga. Betong får sägas vara det enskilt viktigaste byggmaterialet vi har och till den krävs cement. Slite står för omkring 75 procent av den cement som används i Sverige och även ur det perspektivet är därför inhemsk cementtillverkning en strategiskt viktig fråga, för hela landet.
Produktionen i Slite kommer just nu att fortsätta som vanligt, trots att vi fått avslag på vår ansökan. Men det är uppenbart att om produktionen i Slite på sikt inte ställs om riskerar det att leda till att Sverige står utan en konkurrenskraftig inhemsk cementtillverkning. I ett sådant läge kan Sverige tvingas importera cement från andra länder, vilket skulle innebära längre och osäkrare transporter med större klimatavtryck.
Som global koncern investerar Heidelberg Materials där förutsättningarna är stabila, långsiktiga och med en utsikt om rimlig avkastning. I Norge och Storbritannien genomför vi liknande CCS-projekt med staten som medfinansiär. Resultatet är tydligt: Stora privata investeringar, snabb teknikutveckling, fler jobb och kraftigt sjunkande utsläpp.
I dessa länder, liksom i flera andra i Europa, ses CCS-teknik inom cementindustrin som en strategisk tillgång. Staten ser värdet av att etablera tekniken i full skala, inte bara för klimatets skull utan också för industrins konkurrenskraft. Heidelberg Materials är berett att investera en stor del av de miljarder som projektet kräver, vilket skulle stärka svensk byggindustri och bidra till att Sverige kan nå sina klimatmål. Vi hoppas nu att regeringen skickar tydliga signaler om att program som Industriklivet får tillräckliga medel och därmed matchar de politiska ambitionerna så att denna typ av långsiktiga, strategiska och kraftfulla satsningar kan bli av även i Sverige.
Karin Comstedt Webb, vice vd Heidelberg Materials Sverige
